Så tänker redaktörerna om texter


popvet_tidningar5Intresset för populärvetenskapliga texter växer. Vill du nå ut i tidningar eller tidskrifter? Fundera på vad läsarna är intresserade av – och hur du ska bygga upp din berättelse.
Hör också gärna av dig till redaktionen innan du börjar skriva. Här berättar två av branschens mest erfarna redaktörer.

 Patrik Hadenius är chefredaktör för Forskning & Framsteg, Språktidningen och Modern Psykologi. Susanna Baltscheffsky är vetenskapsjournalist, med en bakgrund som chefredaktör för Ny Teknik och reporter på Svenska Dagbladet.

Som redaktörer vill de helst ha kontakt med forskare och experter som vågar lämna gråskalan, berätta och dra egna slutsatser. Eller som Susanna Baltscheffsky uttrycker det: ”Personer som kan använda siffror i nyhetssammanhang, är trygga i sina slutsatser och tycker om att vara i hetluften”.

Både Susanna Baltscheffsky och Patrik Hadenius har ett förflutet inom den akademiska världen och har funderat mycket på vad som skiljer en vetenskaplig text från en populärvetenskaplig.

Gränsen är naturligtvis inte knivskarp, men chefredaktörerna är överens om att en populärvetenskaplig text ska vara lättbegripligt utan att vara ytlig. Dessutom ska den vara behaglig och intressant att läsa, vilket betyder att du gör klokt i att börja med något konkret för att sedan övergå till det abstrakta och teoretiska.

– En populärvetenskaplig text måste också vila på en vetenskaplig grund och innehålla ett systematiskt tänkande, säger Patrik Hadenius.

Men den skiljer sig på ett avgörande sätt från den vetenskapliga texten.– Medan en vetenskaplig text ska innehålla så mycket information att någon annan kan återupprepa ett experiment, ska en bra populärvetenskaplig text istället kunna återberättas, säger han och jämför med refrängen i en bra låt. Det behövs helt enkelt något som fastnar.

En annan skillnad är naturligtvis den vetenskapliga textens krav på objektivitet och avpersonifiering. Den populärvetenskapliga texten får gärna vara personligt berättad. Enligt Patrik Hadenius innehåller den bra populärvetenskaplig berättelse något som är tillräckligt konkret och spännande för att hålla igång en middagskonversation.

Till sist ska den vetenskapliga texten innehålla en teori som ska beläggas, medan den populärvetenskapliga texten istället vinner på att lägga fokus på att sätta in resultaten i ett sammanhang.

– Gärna genom konkreta exempel som människor ska kunna relatera till eller till och med skratta åt, säger Patrik Hadenius och påminner om att det finns ett skäl till att kvällstidningarna ofta har nyheter som knyter an till universella basbehov som mat eller sex eller klassiska konfliktämnen som klimat eller barn och skola. Sådana ämnen lockar också många läsare till tidskriftens blogg Vetenskapsbloggen.

– En text blir ofta bra om den som skriver är personligt berörd och visar det i sin berättelse.

Medan kollegan Susanna Baltscheffsky på Ny Teknik tycker att det är lite föråldrat att betrakta populärvetenskap som ”underhållning” har Patrik Hadenius inget emot att roa sina läsare:

– Ingen behöver läsa våra tidningar. Våra läsare betalar och vill bli underhållna, men det behöver inte betyda glitter och glamour. Vi erbjuder en fiberrik underhållning som i bästa fall gör att läsarena förstår lite mer om sin plats i universum.

Ungefär en tredjedel av texterna i Forskning & Framsteg och Språktidningen skrivs av forskare eller andra experter. I Modern Psykologi är andelen något lägre. Övriga texter skrivs av vetenskapsjournalister. Oavsett vem som skriver är målgruppen alltid läsare som inte är så insatta i ämnet. Och oavsett vem som skriver kan alla räkna med att få stöd och hjälp av respektive tidnings redaktörer.

Alla som skriver behöver en redaktör som fungerar som ställföreträdande läsare, anser Patrik Hadenius som helst inte vill ha några färdiga texter.

– Vi behöver ofta diskutera genre, vinkel, omfång, deadline och publiceringstillfälle, säger han och menar att det ofta är svårare att skriva om än att göra rätt från början.

Eftersom skribenten inte vet när texten ska publiceras är det också lätt att missa naturliga referenser och aktuella kopplingar till omvärlden.

– Experter skriver i allmänhet bra men många har svårt att släppa sin vetenskapliga verktygslåda. Att ägna det mesta av sin mentala energi åt disposition, nivå och begriplighet ökar risken för att texten blir en objektiv allomfattande redovisning. En populärvetenskaplig text blir bäst om författaren hittar sin egen impuls att berätta.

För många experter är det också en utmaning att lämna sina facktermer, men enligt redaktörerna blir det inte automatiskt fel bara för att man använder andra och enklare ord

Samarbetet med en redaktör brukar inledas med en diskussion om själva poängen i berättelsen, textens tes, eller som det brukar kallas inom journalistiken – textens ”vinkel” eller ”krok”. Vad är det som lockar läsaren att läsa?

Med utgångspunkt från det fortsätter diskussionen med frågor om urval och innehåll. Vad kan utgå? Vilka avgränsningar bör göras? Därefter gör skribenten ett första utkast innan nästa diskussion.

Enligt Patrik Hadenius avgörs svårighetsgraden i en text av hur konkret den är, inte av själva ämnet. En konkret text är helt enkelt lättare att ta till sig och förstå.

Susanna Baltscheffsky har varit i branschen sedan mitten av 1980-talet och noterar att den populärvetenskapliga texten har fått högre status på senare år.

– Få forskare säger numera att de är oroliga för att tappa sitt vetenskapliga anseende eller att deras ämne är så komplicerat att det inte går att förenkla.

Patrik Hadenius noterar å sin sida att färre expertskribenter pratar om sin oro, men menar att den ibland syns i resultatet eller i reaktionerna på en redaktionell redigering.

– Skriver man populärvetenskapligt och sticker ut hakan får man räkna med att någon blir avundsjuk på uppmärksamheten, men de flesta kollegor brukar tycka att det är kul. En populärvetenskaplig text kan inte lösa upp gamla revir och konflikter, men den skapar sällan nya fiender. Däremot kan den ge nya vänner.

Enligt Susanna Baltscheffsky varierar risken att råka ut för kritik mellan olika ämnesområden.

– Som exempel har många klimatforskare på senare tid blivit hårt ansatta av klimatskeptiker, säger hon.

Både Susanna Baltscheffsky och Patrik Hadenius tycker också att relationen mellan forskare och journalister blivit bättre med åren – även om en del experter har skrämts till tystnad av vulgärpressens sätt att tolka och förvanska resultat.

– Många experter vill berätta vad de håller på med och många har en bra känsla för vad som är en nyhet, säger Susanna Baltscheffsky och konstaterar att fördomsfulla åsikter som att tidningar bara vill ha sensationer och bantningstips blir allt mer sällsynta.

– Numera förväntar sig ingen en snygg populärvetenskaplig presentation där forskaren är hjälte och de flesta inser att de inte kan styra över publiceringen eller backa ur i efterhand.

De flesta forskare förstår också medias granskande roll och inser att journalisternas uppgift är att ha läsarnas perspektiv och därför kan ställa både oväntade och ”besvärliga” frågor. De är också helt medvetna om att journalister ofta tar in flera röster i sina artiklar och att läsarna själva söker information via internet.

För att veta vad läsarna vill ha gör de flesta tidningar läsarundersökningar. Forskning & Framstegs läsarundersökningar av samtliga nummer år 2012 visade att läsarna helst ville ha texter som var skrivna av forskare och experter. De ville också läsa långa texter om ämnen som teknik, historia, fysik och astronomi. Däremot var de inte särskilt intresserade av ekonomi. När tidskriften istället undersökte enstaka artiklar blev bilden, till Patrik Hadenius förvåning, delvis en annan:

– Det visade sig att vetenskapsjournalisternas texter var precis lika uppskattade som forskarnas och experternas. Vi såg också många läste artiklar om till exempel korruption vilket visar hur viktigt det är att locka med en bra berättelse. Eftersom det tydligen finns ett motstånd mot ämnet ekonomi, kan det vara klokt att undvika ordet ”räntegap” och andra facktermer från bank- och finansvärlden.

Både Susanna Baltscheffsky och Patrik Hadenius betonar att alla forskare har ett ansvar att berätta om sitt arbete för en bredare allmänhet.

– Det är en demokratisk rättighet att allmänheten får ta del av den forskning som pågår. Så länge forskningen finansieras med allmänna medel måste människor också förstå poängen med forskning för att vilja fortsätta betala, säger Patrik Hadenius.

Och Susanna Baltscheffsky är minst lika tydlig i sitt ställningstagande. 

Den som inte vill ägna tid åt populärvetenskap borde tänka på vem som finansierar forskningen.
——————————————————————————————————————–Läs mer i boken Skriv populärvetenskapligt eller se vårt kursutbud.