”Någon kommer att bli sur, man får räkna med det”

asanilsonneÅsa Nilsonne är psykiater, medicine doktor och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet. Hon är också författare både till kriminalromaner och till fackböcker. Hon konstaterar att blivande populärvetenskapliga författare måste våga sticka ut hakan. Ett annat av hennes råd är att hämta inspiration från mästarna; John Le Carré och the Oxford Book of Modern Science Writing är några av hennes egna inspirationskällor. Ett tredje råd är att inte vänta tills du får tid – det får du aldrig. Använd de små stunder som finns till hands istället.
Texten är tidigare publicerad i boken Skriv populärvetenskapligt (Liber)

Åsa Nilsonne debuterade som deckarförfattare 1991 och har sedan dess skrivit ytterligare fyra kriminalromaner om polisen Monika Pedersen. Men hon är minst lika känd som populärvetenskaplig författare. Den första populärvetenskapliga boken hon skrev blev en bestseller inom fackböckernas värld. Boken Vem är det som bestämmer i ditt liv? handlar om medveten närvaro, ett begrepp som är en översättning av engelskans mindfulness.

Boken har kommit ut i flera upplagor och sålt i närmare 80 000 exemplar i Sverige. Men när boken kom ut år 2004 betraktades ämnet som flummigt.

– Jag ville försöka visa att det går att närma sig ämnet mindfulness, att skriva en bok om det, utan att begå intellektuellt självmord, säger hon.

Åsa Nilsonne och en kollega hade då i flera år arbetat med dialektisk beteendeterapi (DBT), en metod för att behandla patienter med svåra psykiska lidanden. Medveten närvaro är en viktig del av metoden. Men Åsa Nilsonne såg också att medveten närvaro kunde hjälpa många andra.

Hon valde att skriva en liten, kort bok. Den är 154 sidor, i ett format som enkelt får plats i en handväska.

– Jag ville skriva en liten bok för att jag tänkte att det helt enkelt skulle gå fortare, säger hon. 

Extremt fort gick det inte, en bok tar alltid längre tid än man tror, konstaterar Åsa Nilsonne. Men boken blev alltså en framgång, både recensenter och köpare var positiva. Så hur gick det med det intellektuella självmordet?

Ja, helt okomplicerat var det inte. Åsa Nilsonnes författarkarriär har inte enbart mötts av positiva reaktioner från kolleger. Att skriva andra texter än strikt vetenskapliga alster kan vara att sticka ut hakan.

– Någon kommer att bli sur, man får räkna med det.  Men jag brukar säga till alla som funderar på att skriva att de ska sträcka på sig, och sticka ut hakan. Om ingen tar illa upp har man heller inte gjort något.   

I boken konstaterade hon att medveten närvaro är ett förvetenskapligt begrepp, och alltså inte har fått någon allmänt accepterad exakt innebörd. Som psykiater valde Åsa Nilsonne ändå att fokusera på hur medveten närvaro kan fungera som ett redskap som gör det lättare för människor att styra sina liv. 

Numera är medveten närvaro en etablerad del i många behandlingar. På landstingens rådgivningssajt 1177.se finns tips om övningar. Metoden används inom sjukvården för att öka förmågan att hantera stress, smärta och psykiska besvär.

– Det jag är mest glad över är att boken används praktiskt. Den används av patienter, den finns på psykiatriska mottagningar och används i studiegrupper och blir läst av olika grupper, även av föräldrar till patienter. Numera är den också kurslitteratur på flera utbildningar.

Den första boken om mindfulness följdes av flera andra och under årens lopp är det inte bara synen på medveten närvaro som har förändrats. Åsa Nilsonne tycker också att klimatet för den som vill skriva populärvetenskapligt har blivit bättre.

 – Jag tycker att det har skett en betydande förändring bara under den tid som jag har varit aktiv, man får mer respekt nu om man ägnar sig åt att skriva populärvetenskapligt. Den tredje uppgiften har fått genomslag. Det har blivit tydligt att populärvetenskap inte är en uppgift för misslyckade forskare utan en uppgift för spetsforskare, säger hon.

Hon möter många unga läkarkollegor och unga psykologer som pratar med henne om att skriva. Frågorna handlar ibland om vilka reaktioner de riskerar att få.

– Jag tycker att många är väl försiktiga och funderar för mycket om de verkligen kan skriva en bok.  ”Inte ska väl jag – det finnas ju en forskare i Schweiz som har hållit på ett halvår längre än jag har med det här” är ett tankesätt jag möter ibland. Då brukar jag fråga, men vad händer om den andra personen inte skriver en bok då, säger hon.

Åsa Nilsonne tror att det kanske finns en genusaspekt också.

– Det går visserligen inte att generalisera, men min erfarenhet är att kvinnor är mer tveksamma till sin förmåga att skriva en bok.

Hon konstaterar också att det kan vara bra att vara förberedd på att det kan komma negativa reaktioner.

– Det behöver inte vara så att alla chefer är negativa, men det är bra att vara uppmärksam och medveten om att det kan hända.

Hennes eget författarskap började alltså med de skönlitterära böckerna om polisen, Monika Pedersen. De böckerna började Åsa Nilssone skriva när hennes tre söner var små.

– Jag ville ha mer tid hemma med mina barn, och tänkte att jag kunde försörja mig på att skriva.

Det praktiska tillvägagångssättet var att hämta inspiration från genrens mästare. När hon började skriva sina kriminalromaner hämtade hon inspiration bland annat från John le Carré och hans sätt att disponera sina texter.

– Jag läste en av hans böcker som jag tycker är bra, två-tre gånger rakt igenom.

På samma sätt ser hon att den som ska skriva populärvetenskapligt kan hämta inspiration från andra författare. Ett av Åsa Nilsonnes tips för populärvetenskapliga skribenter är The Oxford Book of Modern Science Writing, sammanställd av Richard Dawkins.

– Den är enormt inspirerande. Forskare skriver ofta med så mycket kärlek om sitt ämne och det blir ett sånt tryck i texten.

Förutom innehållslig inspiration ger boken också en exposé över olika sätt att skriva.

– Den ger exempel på så många olika stilar. Det kan vara bra när man försöker hitta sin egen röst, och funderar ”hur ska jag skriva?”.

I antologin finns texter av bland andra Stephen Hawkins, Stephen Jay Gould och Carl Sagan.

Att växla mellan den vetenskapliga genren och istället skriva populärvetenskapligt behöver egentligen inte vara så stort steg för forskare, tror hon. ­­

– Det handlar absolut inte om att tunna ut texten genom att ta bort alla svåra ord. Det handlar om att vara pedagogisk och att förklara.  Man får tänka på ett annat sätt när man skriver populärvetenskapligt, men det lär man sig.

För egen del skriver hon personligt, använder inte sällan ordet ”jag” och försöker skriva spännande.

– Jag tycker inte att det är något problem att vara personlig så därför syns det också i mina böcker. Från skönlitteraturen har jag också med mig att försöka hålla spänningen vid liv, så att läsaren inte slutar läsa.

Hon tycker att den som ska skriva populärvetenskapligt gärna kan tänka att det handlar om en dialog. Så här skulle ett råd till en läkarkollega kunna låta:

– Okej, du är expert på hjärttransplantationer, hur skulle du beskriva detta för en patient? Tänk på det som en dialog. Det ska bli intressant, begripligt och inte skrämmande. Det koncept du beskriver ska komma i lagom takt och lagom stora bitar. Du ska beskriva för någon som är begåvad, men totalt okunnig på området.

Den som arbetar med patienter kan ha ett försprång, tror Åsa Nilsonne.

– Om man arbetar kliniskt får man utveckla sin pedagogik hela tiden. Jag tror att jag hade haft svårare att skriva min bok om jag inte hade fått förklara för patienter, hela tiden hitta nya liknelser och nya sätt när patienter sagt ”va?”

Men även den som inte arbetar med patienter kan träna.

– Öva gärna på att förklara innan du skriver. Förklara för personer som är intresserade men okunniga.  Kom samtidig ihåg att läsaren kanske inte är lika intresserad som du. Kanske det behövs som små hejarop i texten.

Åsa Nilsonne själv ger gärna texten en röst och talar direkt till läsaren.

– Även som fackboksförfattare tycker jag att man gärna ha ett personligt tilltal. Men det är förstås valfritt vilket tilltal man vill ha.

Ytterligare ett råd till den som vill skriva är att snabbt ta kontakt med en förläggare.

– Ta kontakt med förlaget på ett tidigt stadium så att du kan få hjälp och återkoppling på hur det du skriver fungerar som text.

Hon tror att många har stoff till historier som lämpar sig för populärvetenskapligt berättande.

– Jag är inte särskilt intresserad av kemi, men under min utbildningstid hade vi en föreläsare som talade om fetters uppbyggnad så att hela salen var beredd att rusa upp och anmäla sig till en forskningsutbildning om fetter. Kan man göra det intressant kan man göra vad som helst intressant.

– Forskare är vana att undervisa, och inom min profession finns många som arbetar kliniskt. Då är man van att förklara för patienter och försöka hitta olika sätt för att förklara, säger hon.

Själv blev Åsa Nilsonne också inspirerad av populärvetenskap redan när hon var ung. I tonåren läste hon bland annat böcker om etologi, läran om djurs beteende, och blev uppslukad av den värld som öppnade.

– Det väckte mitt intresse för beteendeforskning.

Tid är en annan faktor för den som vill skriva populärvetenskapligt. Åsa Nilsonne själv får ofta frågan hur hon hinner.

– Jag skriver istället för att segla eller spela golf. Det är min hobby.

Hon tror heller inte på att vänta tills man får tid.

– Man har aldrig tid. Man får ta den tid som finns oavsett om det är en timme på morgonen, en timme sent på kvällen eller en timme i tvättstugan medan maskinen går. Skrivprocessen är väldigt individuell. En del skriver si och andra skriver så. Alla måste hitta sitt eget sätt.

Faktaruta: Åsa Nilsonne

Yrke: Psykiater och författare. Professor i medicinsk psykologi Karolinska institutet.
Född: 1949
Bor: Stockholm
Övrigt: Har fått Polonipriset för sin kriminalroman Kyskhetsbältet. Fackboken Vem är det som bestämmer i ditt liv har sålt i över 80 000 exemplar.
Inspiration: The Oxford Book of Science Writing, redaktör Richard Dawkins. John le Carré, thrillers.

Kriminalromaner

  • Tunnare än blod 1991
  • I det tysta 1992
  • Kyskhetsbältet 2000
  • Bakom ljuset 2003
  • Ett liv att dö för 2006

 

Övriga romaner

  • Smärtbäraren 2002
  • En passande död, 2013
  • H, 2015

 

Facklitteratur

  • Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning (tillsammans med Anna Kåver) 2002
  • Vem är det som bestämmer i ditt liv? om medveten närvaro, 2004
  • Tillsammans: om medkänsla och bekräftelse, tillsammans med Anna Kåver, 2007
  • Mindfulness i hjärnan, 2009
  • Zelda och meningen med att ha hund, tillsammans med Ulla Montan, 2009

 

 

 

 

 

”Någon kommer att bli sur, man får räkna med det”

 

Åsa Nilsonne är psykiater, medicine doktor och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet. Hon är också författare både till kriminalromaner och till fackböcker. Hon konstaterar att blivande populärvetenskapliga författare måste våga sticka ut hakan. Ett annat av hennes tips är att hämta inspiration från mästarna; John Le Carré och the Oxford Book of Modern Science Writing är några av hennes egna inspirationskällor. Ett tredje tips är att inte vänta tills du får tid – det får du aldrig. Använd de små stunder som finns till hands istället.

 

Åsa Nilsonne debuterade som deckarförfattare 1991 och har sedan dess skrivit ytterligare fyra kriminalromaner om polisen Monika Pedersen. Men hon är minst lika känd som populärvetenskaplig författare. Den första populärvetenskapliga boken hon skrev blev en bestseller inom fackböckernas värld. Boken Vem är det som bestämmer i ditt liv?handlar om medveten närvaro, ett begrepp som är en översättning av engelskans mindfulness.

Boken har kommit ut i flera upplagor och sålt i närmare 80 000 exemplar i Sverige. Men när boken kom ut år 2004 betraktades ämnet som flummigt.

– Jag ville försöka visa att det går att närma sig ämnet mindfulness, att skriva en bok om det, utan att begå intellektuellt självmord, säger hon.

Åsa Nilsonne och en kollega hade då i flera år arbetat med dialektisk beteendeterapi (DBT), en metod för att behandla patienter med svåra psykiska lidanden. Medveten närvaro är en viktig del av metoden. Men Åsa Nilsonne såg också att medveten närvaro kunde hjälpa många andra.

Hon valde att skriva en liten, kort bok. Den är 154 sidor, i ett format som enkelt får plats i en handväska.

– Jag ville skriva en liten bok för att jag tänkte att det helt enkelt skulle gå fortare, säger hon. 

Extremt fort gick det inte, en bok tar alltid längre tid än man tror, konstaterar Åsa Nilssonne.

Boken blev alltså en framgång. Både recensenter och köpare var positiva.

Så hur gick det med det intellektuella självmordet?

Ja, helt okomplicerat var det inte. Åsa Nilsonnes författarkarriär har inte enbart mötts av positiva reaktioner från kolleger. Att skriva andra texter än strikt vetenskapliga alster kan vara att sticka ut hakan.

– Någon kommer att bli sur, man får räkna med det.  Men jag brukar säga till alla som funderar på att skriva att de ska sträcka på sig, och sticka ut hakan. Om ingen tar illa upp har man heller inte gjort något.   

I boken konstaterade hon att medveten närvaro är ett förvetenskapligt begrepp, och alltså inte har fått någon allmänt accepterad exakt innebörd. Som psykiater valde Åsa Nilsonne ändå att fokusera på hur medveten närvaro kan fungera som ett redskap som gör det lättare för människor att styra sina liv. 

Numera är medveten närvaro en etablerad del i många behandlingar. På landstingens rådgivningssajt 1177.se finns tips om övningar. Metoden används inom sjukvården för att öka förmågan att hantera stress, smärta och psykiska besvär.

– Det jag är mest glad över är att boken används praktiskt. Den används av patienter, den finns på psykiatriska mottagningar och används i studiegrupper och blir läst av olika grupper, även av föräldrar till patienter. Numera är den också kurslitteratur på flera utbildningar.

Den första boken om mindfulness följdes av flera andra och under årens lopp är det inte bara synen på medveten närvaro som har förändrats. Åsa Nilsonne tycker också att klimatet för den som vill skriva populärvetenskapligt har blivit bättre.

 – Jag tycker att det har skett en betydande förändring bara under den tid som jag har varit aktiv, man får mer respekt nu om man ägnar sig åt att skriva populärvetenskapligt. Den tredje uppgiften har fått genomslag. Det har blivit tydligt att populärvetenskap inte är en uppgift för misslyckade forskare utan en uppgift för spetsforskare, säger hon.

Hon möter många unga läkarkollegor och unga psykologer som pratar med henne om att skriva. Frågorna handlar ibland om vilka reaktioner de riskerar att få.

– Jag tycker att många är väl försiktiga och funderar för mycket om de verkligen kan skriva en bok.  ”Inte ska väl jag – det finnas ju en forskare i Schweiz som har hållit på ett halvår längre än jag har med det här” är ett tänkesätt jag möter ibland. Då brukar jag fråga, men vad händer om den andra personen inte skriver en bok då, säger hon.

Åsa Nilsonne tror att det kanske finns en genusaspekt också.

– Det går visserligen inte att generalisera, men min erfarenhet är att kvinnor är mer tveksamma till sin förmåga att skriva en bok.

Hon konstaterar också att det kan vara bra att vara förberedd på att det kan komma negativa reaktioner.

– Det behöver inte vara så att alla chefer är negativa, men det är bra att vara uppmärksam och medveten om att det kan hända.

Hennes eget författarskap började alltså med de skönlitterära böckerna om polisen, Monika Pedersen. De böckerna började Åsa Nilssone skriva när hennes tre söner var små.

– Jag ville ha mer tid hemma med mina barn, och tänkte att jag kunde försörja mig på att skriva.

Det praktiska tillvägagångssättet var att hämta inspiration från genrens mästare. När hon började skriva sina kriminalromaner hämtade hon inspiration bland annat från John le Carré och hans sätt att disponera sina texter.

– Jag läste en av hans böcker som jag tycker är bra, två-tre gånger rakt igenom.

På samma sätt ser hon att den som ska skriva populärvetenskapligt kan hämta inspiration från andra författare. Ett av Åsa Nilsonnes tips för populärvetenskapliga skribenter är The Oxford Book of Modern Science Writing, sammanställd av Richard Dawkins.

– Den är enormt inspirerande. Forskare skriver ofta med så mycket kärlek om sitt ämne och det blir ett sånt tryck i texten.

Förutom innehållslig inspiration ger boken också en exposé över olika sätt att skriva.

– Den ger exempel på så många olika stilar. Det kan vara bra när man försöker hitta sin egen röst, och funderar ”hur ska jag skriva?”.

I antologin finns texter av bland andra Stephen Hawkins, Stephen Jay Gould och Carl Sagan.

Att växla mellan den vetenskapliga genren och istället skriva populärvetenskapligt behöver egentligen inte vara så stort steg för forskare, tror hon. ­­

– Det handlar absolut inte om att tunna ut texten genom att ta bort alla svåra ord. Det handlar om att vara pedagogisk och att förklara.  Man får tänka på ett annat sätt när man skriver populärvetenskapligt, men det lär man sig.

För egen del skriver hon personligt, använder inte sällan ordet ”jag” och försöker skriva spännande.

– Jag tycker inte att det är något problem att vara personlig så därför syns det också i mina böcker. Från skönlitteraturen har jag också med mig att försöka hålla spänningen vid liv, så att läsaren inte slutar läsa.

Hon tycker att den som ska skriva populärvetenskapligt gärna kan tänka att det handlar om en dialog. Så här skulle ett råd till en läkarkollega kunna låta:

– Okej, du är expert på hjärttransplantationer, hur skulle du beskriva detta för en patient? Tänk på det som en dialog. Det ska bli intressant, begripligt och inte skrämmande. Det koncept du beskriver ska komma i lagom takt och lagom stora bitar. Du ska beskriva för någon som är begåvad, men totalt okunnig på området.

Den som arbetar med patienter kan ha ett försprång, tror Åsa Nilsonne.

– Om man arbetar kliniskt får man utveckla sin pedagogik hela tiden. Jag tror att jag hade haft svårare att skriva min bok om jag inte hade fått förklara för patienter, hela tiden hitta nya liknelser och nya sätt när patienter sagt ”va?”

Men även den som inte arbetar med patienter kan träna.

– Öva gärna på att förklara innan du skriver. Förklara för personer som är intresserade men okunniga.  Kom samtidig ihåg att läsaren kanske inte är lika intresserad som du. Kanske det behövs som små hejarop i texten.

Åsa Nilsonne själv ger gärna texten en röst och talar direkt till läsaren.

– Även som fackboksförfattare tycker jag att man gärna ha ett personligt tilltal. Men det är förstås valfritt vilket tilltal man vill ha.

Ytterligare ett råd till den som vill skriva är att snabbt ta kontakt med en förläggare.

– Ta kontakt med förlaget på ett tidigt stadium så att du kan få hjälp och återkoppling på hur det du skriver fungerar som text.

Hon tror att många har stoff till historier som lämpar sig för populärvetenskapligt berättande.

– Jag är inte särskilt intresserad av kemi, men under min utbildningstid hade vi en föreläsare som talade om fetters uppbyggnad så att hela salen var beredd att rusa upp och anmäla sig till en forskningsutbildning om fetter. Kan man göra det intressant kan man göra vad som helst intressant.

– Forskare är vana att undervisa, och inom min profession finns många som arbetar kliniskt. Då är man van att förklara för patienter och försöka hitta olika sätt för att förklara, säger hon.

Själv blev Åsa Nilsonne också inspirerad av populärvetenskap redan när hon var ung. I tonåren läste hon bland annat böcker om etologi, läran om djurs beteende, och blev uppslukad av den värld som öppnade.

– Det väckte mitt intresse för beteendeforskning.

Tid är en annan faktor för den som vill skriva populärvetenskapligt. Åsa Nilsonne själv får ofta frågan hur hon hinner.

– Jag skriver istället för att segla eller spela golf. Det är min hobby.

Hon tror heller inte på att vänta tills man får tid.

– Man har aldrig tid. Man får ta den tid som finns oavsett om det är en timme på morgonen, en timme sent på kvällen eller en timme i tvättstugan medan maskinen går. Skrivprocessen är väldigt individuell. En del skriver si och andra skriver så. Alla måste hitta sitt eget sätt.

 

Faktaruta: Åsa Nilsonne

Yrke: Psykiater och författare. Professor i medicinsk psykologi Karolinska institutet.

Född: 1949

Bor: Stockholm

Övrigt: Har fått Polonipriset för sin kriminalroman Kyskhetsbältet. Fackboken Vem är det som bestämmer i ditt liv har sålt i 80 000 exemplar.

Inspiration: The Oxford Book of Science Writing, redaktör Richard Dawkins. John le Carré, thrillers.

Kriminalromaner

  • Tunnare än blod 1991
  • I det tysta 1992
  • Kyskhetsbältet 2000
  • Bakom ljuset 2003
  • Ett liv att dö för 2006

Övriga romaner

  • Smärtbäraren 2002
  • En passande död, 2013

Facklitteratur

  • Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning (tillsammans med Anna Kåver) 2002
  • Vem är det som bestämmer i ditt liv? om medveten närvaro, 2004
  • Tillsammans: om medkänsla och bekräftelse, tillsammans med Anna Kåver, 2007
  • Mindfulness i hjärnan, 2009
  • Zelda och meningen med att ha hund, tillsammans med Ulla Montan, 2009

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *